.
Som Jane skrivit i bloggen nedan, hade vi en mycket spännande och givande diskussion om konst och kvalitet under vårt senaste medlemsmöte. Lasse tog upp tråden och menade, att en sådan hjärnbrytning är viktig och nödvändig för att utvecklas och att vi alltid ska ha med ämnet under våra möten i framtiden.
.
Jag håller naturligtvis helt med!
.
Föranlett av detta saxar jag ur min blogg, en skrivning som jag gjorde för snart två år sedan, vilken tar upp samma tema, men då i mötet, inte mellan konstnärer, utan mötet mellan, som han säger Göran Hägglund, "vanliga människor" och konstnärer.
.
Faksimil ur Corren
"Ofta får jag som konstnär stå till svars för eller åtminstone betraktas som delaktig i någon slags komplott inom konstvärlden och dess yttringar.
Så t ex vid morgonfikat igår, möttes jag redan i dörren av hetsiga tillrop och krävande frågeställningar med anledning av ett reportage i Östgöta Correspondenten. Jag har saxat in artikeln som väckte sådant bryderi (se bilden).
- Kan du förklara för oss vad som menas med detta. Vad är det för skit! Och hur kan man kalla det här för konst och över huvud taget tänkas skriva om det i en tidning. Vi fattar intenting! Det här kunde väl vem som helst göra. Kladda ner en vägg - vad är det för märkvärdigt med det.
Så surrar det i luften.Ibland men ändå ganska sällan kan jag vara benägen att hålla med; det finns förvisson också inom konsten företeelser som kan liknas vid "kejsarens nya kläder", men ändå försöker jag alltid hålla konstens fana hög och tydlig.Jag börjar ett försvars eller snarare förklaringstal, som så många gånger tidigare.- Jo, förstår ni, börjar jag. Konsten är fri. Skapandet är fritt för var och en. Man har rätt och till och med en skyldighet att deltaga, att skapa fritt. Och det är samtidigt en lika stor rätt och skyldighet för betraktaren att ha rätt att tycka och tolka konsten. Men! helst med ett öppet sinnelag.Vad är konst? Eller svårare "god" konst? Detta är är oftast något som ligger utanför samtiden att ha inom räckhåll, fortsätter jag,Tänk på Vincent van Gogh, som aldrig sålde en tavla eller fick ställa ut på gallerier eller konstsalonger under sin levnad men som idag betraktas såsom en av världens största konstnärer någonsin. Sådant säger väl allt om svårigheten som ligger i att rätt bedöma konst.Många är kallade, med det är få konstnärer förunnat att bli "stora" och samtiden missar dem ofta, säger jag.Även konstrecensenter är ofta fast i ett rådande bedömningsläge, i en konvention och ett ramverk. "Konstetablissemanget" kan vara hårt, snävt, avunsjukt och värnande, säger jag och tänker förstås även på min egen situtaion,Men jag ber er i fortsättningen, vänder jag mig till "publiken", att försöka se tidlöst och fritt på konst. Man ska utnyttja sin rätt att tycka vad man vill och också ge uttryck för detta, men aldrig generaliser eller säga att "detta inte är någon konst", eller "det där kunde ju vem som helst ha gjort, till och med ett barn", för då svarar jag : "Vem är du att rätt bedöma konst?" och "Varför gjorde då du inte detta verk?"Man måste veta, kunna mycket mera t ex konstnärens avsikt, intention och mål. Jag själv talar mig alltid varm för ärligheten, säger jag; konstnärens ärliga uppsåt. Det är viktigt!Gå nu ut med öppna konstögon, manar jag mina bordsgrannar. Njut och var nyfikna. Låt konsten förföra er oavsett uttryck! Var ockås ödmjuka inför skapandet och skapande själar.Lär och var intresserad och du finner en rikare värld!"
